04 januari 2018

Suicidpreventionen måste prioriteras

Skrivelse till Sveriges regering, riksdag samt övriga politiker.

Suicidpreventionen måste bli en prioriterad politisk fråga!

Sedan c:a år 2000 har nedgången i suicidfrekvens brutits och antalet döda har stabiliserats på 1 200 per år (säkra självmord) eller 1 500 (även osäkra självmord inräknade).

Detta är inte acceptabelt!

Expanderande suicidprevention

– Avtabueringen av självmord har gått långt i Sverige. Många vågar nu tala öppet om problemet. Det är bra! Det är en förutsättning för att utveckla en effektiv suicidprevention. Organisationer som SPES (Riksförbundet för Suicidprevention och Efterlevandes stöd) , SPIV (Suicidprevention i Väst) , Suicide Zero och Mind har aktivt bidragit till detta.

– Ett intensivt och hängivet arbete pågår över hela landet. Man skapar program, förbättrar behandlingen och utbildar som aldrig förr. Över 900 deltagare i den sista nationella konferensen om suicidprevention talar ett tydligt språk.

– Det finns nu evidensbaserade metoder för att behandla människor som gjort suicidförsök och sänka frekvensen av självmordsförsök och självmord.

– Politiker har visat stor beredskap att stödja suicidpreventionen bara de får konkreta förslag.

Brister

Den suicidpreventiva verksamheten är dåligt samordnad. Den är också uppseendeväckande underfinansierad med hänsyn till det stora antalet döda och till den stora mängden mänskligt lidande; lidande för dem som tänker på att ta sitt liv och för dem som verkligen gör det samt lidandet för de efterlevande. Att förstå suicidalitet, dvs hur människor tänker på suicid samt hur de genomför suicidhandlingar (suicidförsök och suicid) är ett sätt att förstå hur brister i samhället ger upphov till lidande.

Sveriges politiker bör föra upp suicidpreventionen på den politiska agendan, särskilt nu inför valåret 2018 samt stödja ansträngningarna att stabilisera och utveckla suicidpreventionen!

Vad behöver göras?

1. Skapa en långsiktig stabil och effektiv organisation med anständig finansiering!

Fördjupad forskning om suicidalitet med praktisk inriktning
Nollvisionen inom trafiken har nått stora framgångar men varit i stort sett verkningslös inom suicidpreventionen. Förklaringen är enkel. En påtaglig sänkning av antalet självmord kräver ett systematiskt arbete med teoriutveckling, forskning, utbildning, pilotstudier, begränsade befolkningsstudier samt till sist generella riktlinjer, såsom man sedan länge arbetat med olycksfallsprevention inom trafiken.

Fokus på suicidalitet. Vi behöver en forskning som fokuserar på just suicidalitet och som skiljer på suicidtankar och suicidhandlingar. Att tänka på självmord som en slutlig utväg ingår ofta i en konstruktiv problemlösning. Av 400 personer som tänker på självmord är det dock bara en som tar sitt liv samma år. Många tänker på självmord periodvis under årtionden, ibland under hela sitt liv med allvarligt nedsatt funktionsförmåga som följd. Farligt blir det först när hen ser detta som den enda lösningen. Att i tidigt skede fånga upp och stödja personer som är på väg in i ett suicidalt tänkande är rationell suicidprevention. Det är ett bra sätt att tillvarata suicidala personers egna erfarenheter.

Att genomföra suicidförsök och suicid. Att göra en suicidhandling går däremot relativt snabbt. Det sker oftast i en situation där yttre faktorer på ett smärtsamt sätt gjort situationen än mer outhärdlig. Därför bör dessa två fenomen tydligt skiljas åt och bearbetas inom skilda teoretiska ramar.

Forskningsbudgeten specifikt gällande forskning om individuell suicidalitet med praktisk inriktning bör förslagsvis vara omkring 100 miljoner per år.

Stabil samordning
Förstärk strukturerna för suicidpreventionen inom regioner, civilsamhället, myndigheter och departement. Detta arbete pågår redan men behöver stimuleras, samordnas, följas upp och vidareutvecklas. Alla bör veta vad som sker på nivån under respektive över den hen själv befinner sig på. Sveriges kommuner och landsting, SKL, Nationellt centrum för suicidforskning och prevention av psykisk ohälsa, NASP, samt Folkhälsomyndigheten har centrala funktioner i arbetet att ta ett starkt helhetsgrepp om suicidpreventionen som samtidigt tillåter regionala variationer.

Utökat stöd till ideella aktörer
Ideella organisationer verkar redan idag som ett komplement till sjukvården när det gäller att tillhandahålla stödlinjer, stöd till efterlevande och ge röst åt de som drabbas. Det finns ett stort behov av denna typ av stödjande strukturer då tankar på självmord fortfarande är skamfyllt och många därför i första hand inte vänder sig till sjukvården. Att stödja och utveckla ideellt engagemang för suicidprevention är därför en viktig åtgärd för att nå en nollvision.

Femårsprogram
Folkhälsomyndigheten ges i uppdrag att i samarbete med professionella och ideella organisationer ta fram en budget och handlingsplan för suicidprevention för fem år framåt inkluderande uppföljbara mål.

2. Stöd specifika suicidpreventiva projekt!

Den psykiska ohälsan ökar i Sverige, framför allt besvär med ångest, depression och suicidalitet. Detta är kostnadskrävande för samhället och kräver stora vårdresurser. God kunnighet om dessa psykiska störningar ökar möjligheterna till både egenvård och tidig behandling. Att skapa en sådan är ett viktigt led i en offensiv suicidprevention.

Flera evidensbaserade projekt pågår redan. Dessa måste utvecklas och finansieras olika beroende på tid, plats, omfång och särart. Här är några:

Attempted suicide short intervention program, ASSIP
Metoden som är avsedd för psykiatrisk vård är utformad av professor Konrad Michel och hans medarbetare i Bern. Genom att fokusera på suicidförsöket får patienten ökad kännedom om orsaksfaktorer till sitt eget suicidförsök och kan därigenom själv bättre hantera sina tankar på suicid. Trots att insatsen är föga kostsam har den i en kontrollerad studie sänkt recidivfrekvensen efter suicidförsök med uppseendeväckande 80 procent. Suicidförsök är den allra tyngsta riskfaktorn för död i suicid. Att begränsa följderna av det första suicidförsöket är därför rationell suicidprevention.

Konrad Michel kommer att utbilda i Sverige i november 2017, som ett första steg mot en svensk studie. Denna forskning behöver snabbt ett gott administrativt och ekonomiskt stöd.

Hjärnan och suicidaliteten. Före och under den nationella konferensen om suicidprevention 2017 utvecklades ett samarbete mellan hjärnforskning, psykoterapiforskning och praktisk suicidprevention kring frågorna: ”Hur fattar en person beslutet att avsluta sitt liv?” Samt ”Hur påverkar ett outhärdligt psykiskt lidande detta beslut?” En närliggande fråga är ”Varför begår män 70 procent av alla självmord? ”diskuterades också. Dessa områden kräver mer forskning men bör redan nu inkluderas i praktisk utbildning.

Satsning på andra utbildningar
Mental Health First Aid, MHFA. Detta är ett från Australien importerat utbildningsprogram för att öka kunskaperna om och förändra attityderna till psykisk ohälsa och suicidalitet. Programmet har visat god evidens och används i 15 länder världen över.

Under åren 2011 och 2012 genomfördes omfattande och påkostade pilotstudier i Sverige med över 2000 personer. Om utvärderingen visade att man nådde målen med utbildningen var tanken att genomföra denna i stor skala i hela landet. Målen uppnåddes men nästa steg togs aldrig. Ett obegripligt slöseri. Detta nästa steg bör tas nu!

Youth Aware of Mental health, YAM, är ett program för skolelever som främjar diskussion och utvecklar färdigheter för att möta livets svårigheter och öka kunskap om psykisk hälsa. Programmet har visat sig vara effektivt i en studie bland drygt 11 000 skolelever i tio EU-länder.

Universitet och högskolor. Suicidpreventiv utbildning bör införas vid tillämpliga program inom universitet och högskolor.

Händelseanalyser
Händelseanalyser är ett sätt att samla kunskaper som snabbt kan omsättas i prevention. Det används med stor framgång inom flyg och vägtrafik.

Om ett självmord inträffar på en psykiatrisk klinik åligger det personalen på kliniken att själv genomföra en retrospektiv genomgång.

Expertgrupp. Internationella erfarenheter har visat att undersökningar som görs av ansvariga vid den institution där självmordet inträffat bara har begränsade effekter. Tillsätt därför en kompetent utanförstående expertgrupp. Tillför en finansiering som gör att de kan genomföra kvalitativt avancerade analyser i önskvärd omfattning. I första hand på alla självmord och misstänkta självmord bland barn- och ungdom, i andra hand på andra speciellt utvalda grupper med hög suicidrisk såsom ensamkommande flyktingbarn, HBTQ-personer och äldre män.

Politiker,

Se till att suicidpreventionen blir en politiskt prioriterad fråga, generellt och inför valet 2018, samt stöd samordning och projekt inom suicidpreventionen!

Inbjudan. Var sedan välkomna till nästa nationella konferens om suicidprevention, som äger rum i Norrköping hösten 2019, och bevittna frukterna av ert arbete!

Denna text är en uppföljning och utvidgning av den resolution som enhälligt fattades den 13 september 2017 under den 11:e Nationella konferensen om suicidprevention i Göteborg 12-13 september med över 900 deltagare som professionellt och ideellt arbetar med suicidprevention. Läs den här.

Med vänliga hälsningar

Jan Beskow Else-Marie Törnberg

Professor, suicidforskare, SPIV Verksamhetschef för SPIV

Sonny Wåhlstedt Alfred Skogberg

Ordförande i SPES Generalsekreterare Suicide Zero

Anna Ehnvall, Medicine dr, Göteborgs Universitet, överläkare, Region Halland

Herman Holm, chefsläkare, Region Skåne

Lars Jacobsson, professor emeritus, Umeå universitet

Ullakarin Nyberg, Medicine dr. Karolinska institutet,

överläkare, ordförande i Svenska Psykiatriska föreningen

Bo Runeson, professor, Karolinska institutet

Ellinor Salander-Renberg, professor, Umeå universitet

Karin Schulz, generalsekreterare, Mind

Margda Waern, professor, Sahlgrenska akademin

Åsa Westrin, docent, Lunds universitet