Hur kan vi förebygga självmord?

Med kunskap, samordning och tydliga rutiner är vi övertygade om att suicidsiffran kan minska i Sverige. Regeringen formulerade 2008 en nollvision. SPIV ställer sig bakom nollvisionen som ett långsiktigt mål, men för att nå dit krävs en lång rad steg för livet, det vill säga riskreducerande och skadereducerande åtgärder.

Självmord som psykiska olycksfall

Ett sätt att underlätta tänkandet kring vad vi bör göra för att minska självmordstalen i Sverige är att betrakta självmord som olyckor. Olyckor inträffar som en följd av en serie händelser och omständigheter som var för sig inte behöver leda till en olycka. En systematisk modern suicidprevention innebär att det görs omfattande analyser av de omständigheter som kan påverka händelseförloppet före,  under det akuta skedet och efter att den självdestruktiva handlingen ägt rum.

  • På samhällelig nivå kan vi arbeta riskreducerande med människors hälsotillstånd och uppväxtvillkor. Här kan hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande åtgärder och insatser spela stor roll. Konkret behöver samhället arbeta aktivt för att motverka alla typer av utanförskap, mobbning, men också alla former av våldshandlingar som leder till trauma och psykiska ohälsotillstånd.
  • I mer akuta lägen, när en person är självmordsnära, kan god samordning och genomtänkta rutiner vid utalarmering av polis, räddningstjänst och ambulans rädda liv. I alla akuta situationer är bemötandet av största vikt så om inte vård- och omsorgspersonal har tid eller kompetens nog så blir detta en riskfaktor. I Göteborg finns nu en prehospital resurs (psykiatriambulans) vars syfte är att i akuta lägen bemöta och ta om hand människor som befinner sig i svåra psykiska tillstånd.
  • På individnivå är bemötandet det allra mest avgörande, att verkligen lyssna på en människa som tänker på självmord. Läs mer här. De egna självhjälpsstrategierna är också mycket viktiga. Att lära känna sin kropp, sina tankar och sin mentala hälsa redan som liten, kan vara skyddande och hjälpande när en individ under livet möter svåra motgångar och tvingas hantera känslor av misslyckande, skam och hopplöshet. Att kunna sätta ord på tankar och känslor och att kunna be om hjälp är livsviktigt, och något som vi bör lära oss redan i tidig ålder. Samhället måste också kunna erbjuda stöd och hjälp till alla människor som har behov av terapi, samtal och andlig vård.
  • Att stötta anhöriga när det värsta har skett är mycket suicidpreventivt. Vi vet att anhöriga till någon som tagit sitt liv löper ökad risk att själva bli suicidala. Ett barn som mister en förälder genom självmord löper en ökad risk för suicidalitet livet igenom. Därför är det extra viktigt att få stöd som efterlevande.

De nio nationella strategierna för suicidprevention finns att läsa här.

 

Hur kan vi förebygga självmord?