19 september 2019

Ny bok på gång: Ögonblick av suicidalitet

 

Varje människa vill leva även om omständigheterna gör att det ibland verkar fullständigt omöjligt. Det är ett av de viktigaste budskapen i den bok som suicidforskaren professor Jan Beskow arbetar med för fullt. Han skriver tillsammans med flera andra skribenter från olika professioner och förhoppningen är att boken ska bidra till en ny förståelse av suicidalitet.

Antalet suicid per 100 000 invånare, sjönk i Sverige från 1980 till början av 2000-talet, men sedan har de knappt sjunkit alls. Omkring 1500 människor tar varje år sitt liv.  Vad man glömmer är att från början av 1960-talet till 1980 var det en lika stor stegring. Ser man över längre tid så har suicidtalen gått upp och ned.  Jämfört med 60-talet är suicidtalen idag högre trots att vi hade en minskning från och med 80-talet. Under världskrigen hade vi till exempel stora sänkningar, även i Sverige.

 

-Det visar att suicidtalen hänger samman med det samhälle vi lever i. Det visar också att vi inte har förstått oss på vad suicidalitet egentligen handlar om. Vi behöver en bättre teori och en gemensam förståelseram för suicidalitet, annars kan vi inte minska suiciden, säger Jan Beskow.

Suicidalitet, att tänka på, planera eller genomföra ett suicid, förklaras idag ofta som en följd av psykisk sjukdom, ofta ångest och depression. Enligt den förklaring som Jan och hans kollegor presenterar är dessa fenomen i stället en följd av att man inte klarar att hantera grundläggande livsproblem. Dessa problem har ofta sin grund i anknytningstörningar och psykiska trauman.

Arbetsnamnet för boken är Ögonblick av suicidalitet. Namnet syftar till det faktum att människor i åratal kan tänka på att ta sitt liv men handlingen utlöses ofta blixtsnabbt av en trigger. Att tänka på självmord och att utföra ett suicidförsök/suicid är förmodligen två skilda fenomen, menar Jan Beskow. Att tänka på suicid kan ofta vara konstruktivt, det radikaliserar problemlösningsförmågan och gör det tydligt hur allvarlig situationen är. Att göra ett suicidförsök eller ett fullbordat suicid är däremot inte konstruktivt.

-Många blir väldigt rädda så fort någon talar om självmord men vet man att endast en av 300 personer som tänker på självmord faktiskt tar livet av sig, tror jag inte att de skulle vara lika rädda.

Just relationerna till andra människor är viktiga när det gäller suicidalitet. Väldigt ofta handlar de problem man upplever om relationer.

-Vi är väldigt beroende av våra närstående, vi får faktiskt en stor del av vår energi av den vardagliga samvaron med andra. Suicidalitet innebär att överväga att skära av alla band till närstående och därmed till livet. Banden tänjs och brister slutligen. Stödet till suicidala personer innebär därför i första hand att reparera sådana hotande eller genomförda bristningar, säger Jan Beskow.

Boken innehåller en teoridel som Jan Beskow och Ali Sarkohi, universitetslektor vid psykologiska institutionen, Linköpings universitet står för. Den andra delen handlar om hur man kan arbeta med suicidprevention i praktiken. Där får olika professioner var sin del; leg. fysioterapeuten Helena Löwen-Åberg, leg. arbetsterapeuterna Christina Andersson och Birgitta Lundgren Pierre, psykiatrisjuksköterskan Linda Sellin och föreläsaren och utbildaren Margit Ferm som tar upp patientsäkerhetsfrågor.

Förhoppningen är att dessa och andra yrkesgrupper som kommer i kontakt med suicidala personer ska ha nytta av boken. Men egentligen kan vem som helst läsa och lära sig av den.

I boken lyfts också de neurobiologiska orsakerna bakom suicidalitet fram. Det handlar om att förstå hur man kan hantera sin hjärna lite bättre och på så sätt även hantera sin suicidalitet.

-Den som tänker på självmord kanske ofta får höra att hen inget klarar och bara passivt ska vänta på att medicinerna hjälper. Att istället få höra att det finns sätt att hantera sin hjärna lite bättre kan ta bort en stor del av skammen och skulden.

Boken ges ut av studentlitteratur och kommer ut någon gång under 2020.